vendula

Okey mina föräldrar.. Finns mycket att skriva om dom och jag kan väl ta en liten kort sammanfattning om dom..



Min underbara mamma: Jag och min mamma har en väldigt bra relation. Hon är en av mina bästavänner, vi kan prata om allt möjligt med varandra. Hon är den som jag pratar med om jag bråkar med någon, träffat någon snygg kille eller bara vill prata skit om livet. Min mamma är den som har fått mig att börja rida eftersom hon är ridlärare. Hon har redan från början satsat på mig och aldrig gett upp med att träna mig även fast jag har varit en riktig skitunge. För snart tre år sen blev min mamma allvarligt sjuk och var tvungen att läggas in på sjukhus. Man trodde då att hon inte hade lång tid kvar osv. Min familj påverkades väldigt hårt av det här och jag vägrade visa mig svag. Mamma har inte blivit frisk sen dess utan hon är fortfarande sjuk. Hon har varit sjukskriven i längre perioder flera gånger och jobbar bara halvtid.
Det här är ett väldigt känsligt ämne för mig eftersom min mamma betyder så sjukt mycket för mig och jag vägrar visa mig svag och orolig inför mamma. Min största dröm är att hon ska bli frisk och må bra igen och slippa lida av allt som påverkar henne pågrund av sjukdomen. Jag älskar min mamma mest av allt!



Min pappa: Jag skulle kunna skriva en hel bibel om min o pappas relation. Men skulle nog inte kunna skriva utan att börja grina. När jag var liten var jag pappas lilla flicka som verkligen avgudade honom. Idag är det inte kärlek utan mest krig.
När mamma blev sjuk så tog pappa det väldigt hårt, hans ilska gick ut över mig och jag fick ta skulden för mammas sjukdom. I början var jag mest tyst och tog emot skiten varje dag, klumpen i magen blev bara större men jag fortsatte bara vara stark på utsidan. Men de senaste året har jag tröttnat och börjat säga ifrån vilket har lett till att pappa har gått över gränsen. Mer än så vill jag inte skriva. Han är en av de större anledningarna till att jag mår som jag gör, vågar aldrig slappna av.
Nu när ni läser allt det här framstår han ju som värsta monstret, men det är han inte. När han kan kontrollera sig själv och mår bra för stunden är han riktigt skön att ha som pappa. Ibland blir han lite för pinsam bara, lite översocial mot omvärlden. Jag skäms satan när vi är borta på semester för pappa gör verkligen aaalllt som man kan göra som är pinsamt. Han lyckas varje gång!


Mina fina fina föräldrar!

De har varit tillsammans i typ 23 år tror jag? Och de älskar varandra fortfarande, äkta kärlek kallas det!